Lite tankar om tillbedjan

Från och med i tisdags började vi med bön & lovsång från kl. 7 varje morgon. Det är frivilligt att komma den tiden, annars börjar vi obligatoriskt med lovsång från kl. 8.30 varje morgon. Jag har varit där från sju nu två mornar i rad. Det som är så underligt är att tiden bara går så snabbt! När klockan är 9 och vi ska börja med lektion så har jag tänkt "okej, det kändes max som en timme". Tiden bara försvinner när man bara är i Guds närhet. Gud är alltid nära, men det sker så mycket när man bara ställer sin själ, kropp och ande i fokus på Honom.

Under de här veckorna på Veien har jag lärt mig mer om hur man kan vila i Guds närvaro. Det som är så paradoxalt med tillbedjan är att det kan vara allt från dans, höga rop och vild sång samtidigt som det kan vara att bara ligga tyst på golvet och inte säga ett enda ord. Jag har nog mer fungerat mer i den "offensiva" delen av tillbedjan. Men jag har lärt mig mer att bara vara, ta emot och faktiskt ge Gud en chans att tala, eller bara ge mig mer av Hans kärlek. Tillbedjan handlar ju egentligen mest om kommunikation med Gud. Jag säger vad jag tycker om honom, kanske genom sång - Han säger vad Han tycker om mig när jag bara är stilla - jag skrattar för att Han är så god - Han visar mig kanske en bild i min tanke när jag bara vilar - jag säger vad jag tycker om Honom - osv osv. Tillbedjan är inte så svårt, om man bara förstår att det enkla syftet med det är att ha en relation med en person. Personen Gud.

Här följer lite fler bilder från församlingshelgen med Jesusfelleskapet. Längst ner en video från helgen, där Joaquin berättar ett av de många vittnesbörden han delade med oss.

 

Rebecca